Kulturskapare på och utanför planen förstärkte 1960-talets GIF som hörnpelare och kulturinslag i vårt lilla samhälle. Det är absolut inte unikt, ett litet svep i svenska orters historiebeskrivningar ger snabbt besked om fotbollsföreningar som viktiga och samlande aktörer för det lokala nöjes-, aktivitets- och kulturutbudet. Just det sista brukar få en del att rygga, fotboll och kultur är inte förenligt för alla, men frågan är kanske vad som bedöms vara kultur.

Att nämna någon eller några personer framför de andra är också svåravvägt i lag- och föreningssammanhang. Var gränsen än dras finns alltid risken att några känns bortglömda eller nedvärderade. Alla som medverkar är ju på olika sätt värdefulla och i många fall ovärderliga.
I 1960-talets tidsanda var det många gånger enklare att skapa goda förutsättningar i föreningarna, det var vanligare att många valde lägga en stor del av sin fritid i just föreningsarbete. Efter klockan fem var ju de allra flesta klara på jobbet.
Ändå träder alltid någon eller några fram det där lilla extra när något lyckas.
När Bengt Mattsson började engagera sig mera handfast var det i en optimistisk och drivande miljö.
Laget avancerade i serierna, bygget av nya idrottsplatsen Siljevi genomfördes och den gamla grusiga Hagavallen blev grusplan på riktigt. (Hagavallen såg innan ut som en flintskallig gubbe med grässtrimmor längs kanterna och grusmättad jord i den breda mittfåran.) Samhället slöt upp kring sin förening. Det var kort sagt en blomstrande tid och i den började Bengts långa och framgångsrika arbete som GIF´s kulturbärare framför andra. Det tog sig t.ex. alltid uttryck på årsfesterna…

I denna nyhet: Bengt Mattsson Pengarna börjar strömma till